Kräftfiske i Sverige – regler, redskap och säsong

Av Sebastian · Publicerad 13 augusti 2026

Kräftfiske är en av de mest svenska av alla fiskeformer, men också en av de hårdast reglerade. Här går vi igenom när säsongen är, vilka redskap du får använda, skillnaden mellan flodkräfta och signalkräfta och hur du undviker att sprida kräftpest.

Vad är kräftfiske och när är säsongen?

Kräftfiske innebär att du fångar kräftor i burar eller mjärdar som läggs ut på kvällen och vittjas under natten. Det är ett socialt fiske: du behöver inget spö, och det mesta av jobbet ligger i att välja plats, agna rätt och ha tålamod.

Det finns inte längre något nationellt premiärdatum som gäller överallt. I stället beslutas säsongen lokalt av fiskerättsägaren eller av fiskevårdsområdet, och i de stora sjöarna av länsstyrelsen. I praktiken ligger säsongen i augusti och september, när kräftorna är hårdskaliga och matnyttiga.

Kolla alltid vattnets egna datum innan du lägger ut burarna. Att lägga i redskap dagen före premiären är ett av de vanligaste – och mest kontrollerade – regelbrotten.

Flodkräfta och signalkräfta – två skilda regelverk

Sverige har två kräftarter. Flodkräftan är vår ursprungliga art och är hotad; bestånden har slagits ut av kräftpest i stora delar av landet. Signalkräftan är införd från Nordamerika, bär på kräftpesten utan att själv dö av den, och är i dag den art de allra flesta fiskar.

Signalkräftan är listad som invasiv främmande art inom EU. Det innebär särskilda regler för hur den får fiskas, hanteras och framför allt transporteras – och de reglerna har ändrats flera gånger. Utgå aldrig från hur det var för några år sedan, utan läs vad som gäller nu hos Havs- och vattenmyndigheten och hos din länsstyrelse.

Fiske efter flodkräfta är kraftigt begränsat och i många vatten helt förbjudet. Har du ett känt flodkräftvatten i närheten är huvudregeln enkel: fiska inte där utan att först ha tagit reda på exakt vad som gäller, och flytta aldrig kräftor, vatten eller blöta redskap därifrån.

Fiskekort och tillstånd: vem får fiska kräftor?

Rätten att fiska kräftor tillhör den som äger fisket. Det fria handredskapsfisket hjälper dig inte här: burar och mjärdar är fasta redskap och kräver alltid tillstånd, även i vatten där du får meta och spinnfiska fritt.

I ett fiskevårdsområde löser du normalt ett särskilt kräftfiskekort, ofta med tak för antal burar och antal dygn. Kortet är samtidigt ett avtal om vattnets regler – mer om hur korten fungerar i Fiskekort i Sverige: så funkar det.

Att äga strandtomt betyder inte automatiskt att du får sätta burar utanför den. Fiskerätten kan vara upplåten eller reglerad på annat sätt. Fråga fiskerättsägaren eller föreningen hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Redskap, bete och att vittja

Standardredskapet är den hopfällbara kräftburen med två ingångar och en betesficka. Mjärdar fungerar också. Hur många redskap du får använda sätts lokalt – tio till tjugo per fiskande är vanligt, men det står i vattnets regler, inte i lagen.

Agna med färsk fisk. Mört, braxen, sill och strömming fungerar utmärkt. Kräftor lockas av lukt, så skuren och lite fet fisk drar bättre än hel. Färdigt kräftfoder i pelletsform är bekvämt men brukar behöva kompletteras med naturligt bete.

Lägg burarna vid stenig botten, block eller branta kanter där kräftorna har gömställen, oftast på några meters djup. Märk redskapen med namn och kontaktuppgifter enligt reglerna, och lägg dem så att de inte hamnar i farleder eller badvikar.

Vittja under natten eller tidigt på morgonen. Ju längre burarna står orörda, desto mer riskerar du att de större kräftorna äter upp de mindre. Ett par vittjningar per natt ger oftast mer än att låta allt stå till gryningen.

Kräftpest och smittskydd – det viktigaste ansvaret

Kräftpest är en svampsjukdom som slår ut hela flodkräftbestånd. Signalkräftan bär smittan utan att dö av den, och pesten sprids också med fuktiga redskap, båtar, stövlar och håvar. Med andra ord: av oss.

Grundregeln är enkel. Flytta aldrig levande kräftor, vatten eller fuktiga redskap mellan olika vatten. Torka burar, linor, flöten och stövlar helt torra innan de används i ett nytt vatten, eller desinficera dem. Häll aldrig kok- eller rensvatten från kräftor i eller nära ett annat vatten. Hur smittan sprids och hur redskap desinficeras beskrivs av Statens veterinärmedicinska anstalt.

Att sätta ut kräftor kräver tillstånd, och att sprida signalkräfta till nya vatten är otillåtet. Just den spridningen är den enskilt största orsaken till att flodkräftan försvunnit från svenska sjöar.

Efter fångsten: mått, hantering och kokning

Många vatten har minimimått, ofta omkring tio centimeter mätt från pannhornets spets till stjärtspetsen, och ibland ett tak för hur många kräftor du får ta upp. Måttet är en lokal regel – läs vattnets egna villkor i stället för att gå på vad som gällde i förra sjön.

Håll fångsten sval och fuktig, men förvara aldrig kräftorna i stillastående vatten i en hink; syrebrist tar dem snabbt. Sortera bort mjukskaliga kräftor som just ömsat skal. De har lite kött och klarar sig fint om du släpper dem tillbaka i samma vatten.

Kräftor ska avlivas snabbt. Standardmetoden är att lägga dem i rikligt med kokande, kraftigt saltad lag med dill, i små omgångar så att lagen inte slutar koka. Låt dem sedan dra kalla i lagen ett dygn innan de äts.

Allmänhetens kräftfiske i de stora sjöarna

I Vänern, Vättern och Hjälmaren finns ett fritt kräftfiske för allmänheten på allmänt vatten under ett begränsat antal helger i augusti. Det är den enklaste vägen in i kräftfisket för dig som inte har tillgång till ett eget vatten.

Datum, antal burar, minimimått och eventuell anmälan beslutas av länsstyrelsen och kan ändras från år till år. Villkoren skiljer sig dessutom mellan sjöarna. Läs årets regler hos länsstyrelsen i det län sjön ligger i innan du åker.

Tänk också på att fisket gäller på allmänt vatten, inte överallt i sjön. Det enskilda vattnet närmast land ingår inte, och gränsen är sällan uppenbar från båten.

Vanliga frågor

Hitta fiskevatten på kartan →